Tvingar ingen att läsa såklart, men vill bara skriva av mig lite kortfattat om mina fina marsvin <3

Det är så hemskt..

Jag har ju två marsvin, lika gamla, fem år i mars.

Men nu är det bara en som är i livet.

Sessan har alltid varit den lugna, som bättre gillar att bli klappad och gosa.

Medan Tess tycker om att få ta en runda i mitt rum och springa runt lite.

Så har det alltid varit. Tess har också alltid ätit lite mer än Sessan, men det har aldrig varit några problem. De har varit friska och krya båda två.

En gång har de blivit opererade också. De har haft talgkörtlar (tänk som en stor finne, äckligt jag vet men ungefär så) som man kan klämma ur men de kom bara tillbaka hela tiden så då sa veterinären att man kunde operera bort knölarna. De flesta marsvin klarar sig, men det är själva sövningen som är farlig, vissa vaknar inte upp igen efter operation. Men vi tog chansen. Och när dem var nersövda båda två så satt mamma och jag och höll dem. Usch, det var obehagligt när dem kändes nästan helt livlösa. Det var som om de var döda.

Men båda klarade sig. Vi åkte hem med dem, fortfarande slöa och sovandes.

Vi la dem sen i buren, inlindade i mjuka handdukar för att de skulle få vakna upp själva. Och när de gjorde det så var de lite groggy och lite vingliga, men de återhämtade sig bra.

Några såna knölar har de inte fått igen som har varit någon fara.

 Jag har nästan alltid haft dåligt samvete för att jag inte tycker att jag varit en så himla bra ägare alltid. För att jag inte tog upp dem varje dag t ex.

Så för ett tag sedan, vad kan det vara, två månader kanske, så började jag märka mer och mer på Sessan att hon började bli gammal. Hon åt långsammare, men aptit hade hon, hon blev magrare, jag kände att hon blev skörare. Hon hade inte rinnade nos elr ögon, men jag märkte det bara på henne. Hon var lite förändrad, men samtidigt den samma.. Men jag hade aldrig kunnat ana att döden skulle komma såhär tidigt.. Om jag ändå hade vetat!

Imorse när jag steg upp och drog bort filten som de har liggandes halvt över buren under nätterna, fick jag se Sessan liggandes på sidan. Blickstilla. Det var inga tvivel elr förhoppningar hos mig. Hon var död.

Först var jag bara chockad. Sen blev jag så otroligt ledsen. Jag hade verkligen inte väntat mig det. Det var som att även fast jag visste att hon inte hade så lång tid kvar, så trodde jag inte att det skulle hända på något vis. För mig känns det väldigt långt borta.

Och nu då? Det är inte bara det att Sessan har gått bort, nu är Tess ensam! De har levt tillsammans alltid och jag såg på henne imorse och ser hela tiden nu att hon inte är den samma.. Hon är ensam och förvirrad, hon förstår kanse inte ens. Elr så förstår hon fullt klart.

Men jag kommer knappt kunna förlåta mig själv för att jag inte var med när hon dog. Jag låg och sov liksom! Ni hör ju hur det låter. Jag önskar verkligen att jag hade fått vara där med henne. Och jag önskar innerligt att hon inte fick lida elr vara rädd den där sista stunden.

Nu är allt försent och det känns helt ofattbart för mig. Hon levde ju och var pigg igår! Många tankar i mitt huvud, det här var några av dem. Nu tänker många av er att herregud, det är bara ett marsvin!! Men för mig känns det såhär, och det kan jag inte göra nåt åt. Dem är inte bara marsvin för mig.

Till sist; Vila i Frid